”One of the last great samurai who unyieldingly fights for ideals
and convictions. In our ’heavy industry’ there aren’t many like him.”

Ingmar Bergman

-

Vårt lilla klot

Jordklotet har blivit så litet – som om det hade krympt. Och nu tänker jag inte på vare sig överbefolkning eller hur snabbt vi förbrukar våra tillgångar. Utan hur vi blivit till vittnen och deltagare till allt, var det än utspelar sig, genom datorn, satelliterna och nätet. Jag minns det tidiga 60-talet då televisionen plötsligt förde USA:s krig i Vietnam in i våra vardagsrum – det var en sensationell förvandling då men ingenting mot den delaktighet, som vi nu bevittnar i realtid, just när det utspelar sig: rebellernas krig i Ukraina, barnens krigstrauman på Gazaremsan, Boko Harams övergrepp i nordösta Nigeria eller oppositionens demonstrationer i Kina – vi är där när det händer. På gott och ont…

Nyligen var jag inbjuden till en filmfestival i Istanbul, Turkiet. Två gånger tidigare hade festivalen försökt få mig att komma men filmarbete hade hindrat mig. Tredje gången gillt tackade jag ja till att besöka festivalen, som visade åtta av mina filmer. Men annat arbete kom emellan också denna gång. Men då kom lösningen via Skype. Jag kunde träffa publiken i Istanbul även om jag satt här hemma på Kinnekulle. Tekniken möjliggjorde att excerpter ur några av mina filmer visades och jag kunde tala med publiken som också kunde ställa frågor. Full salong i Istanbul och jag hemma i köket – tack vare nätet. Samma frågor från publiken som jag vant mig vid från festivaler i Europa. Alla olika, alla lika. På vårt lilla klot.

Turkiet-3

Turkiet-2

Tidskriften SocialPolitik, som diskuterar en mängd olika samhällsfrågor ur skilda synvinklar, skriver i ett mail att den tar sommarledigt och bjuder läsarna på det första halvårets ”mest klickade inlägg”. På första plats hamnade ”Godheten”: ”Många blev upprörda över att SVT inte visade GODHETEN innan valet för att den ansågs vara ”ensidigt systemkritisk”. Vi tycker snarast att den är en rolig och bitsk skildring av klassamhället”, skriver tidningen.

Hur i hela fridens namn kunde Vd Eva Hamilton komma undan med att censurera filmen när man ändå varit med som finansiell producent? Det filmen skildrar blir för varje dag allt aktuellare. Rapport efter rapport, nya undersökningar och analyser talar om ett samhälle som håller på att glida isär, om ökad ojämlikhet, om ekonomiska orättvisor som urholkar välfärden och hotar själva den demokratiska grundvalen. Då skyllde VD Hamilton på ”valet” som omöjliggjorde visning men nu efteråt har fortfarande filmen inte visats i de ordinarie kanalerna trots att man har rätten till flera visningar. Filmer som skildrar problem i andra länder visar man gärna men gäller det kritik av vårt eget land backar man undan. Det återkommande skrytet från ansvariga programchefer på SVT om hur högt det är i tak och om Public Service som garant för Yttrandefriheten klingar allt ihåligare.