Tryckfrihetsåret 2016
Jag får ständigt frågan varför min film ”Godheten” var för farlig för att visas i SVT. Jag har ställt frågan upprepade gånger till SVT men aldrig fått något svar. I våra diskussioner kommer Thommy Berggren och jag ständigt fram till samma fråga: varför blev filmen landets farligaste film? När så mycket annat ”farligt” kan visas varför då inte ”Godheten”? Nu har SVT fått en ny VD. Jag bestämmer mig för att skriva på nytt, kanske har hon svaret på vår fråga:
Sveriges Television
105 10 Stockholm
”Det är ett stort och stolt 250-årsjubileum vi firar 2016”, så skriver Svenska Dagbladet och fortsätter berätta att en mängd föreningar och organisationer kommer att fira TRYCKFRIHETSÅRET 2016. Det är alltså 250 år sedan vi som första land i världen fick en tryckfrihetsförordning och en offentlighetsprincip.
Som filmregissör till långfilmen ”Godheten” var jag glad när jag fick Kyrkans stora pris för filmen vid filmfestivalen i Göteborg 2013. Filmen vrider och vänder på begreppet GODHET . För författaren Nikolaj Tjernysjevskij var i ”Vad bör göras?” (1864) målet för samhällsutvecklingen Den Goda Människan och 150 år senare formulerar Desmond Tutu Godheten ”som själva kärnan i oss”. Hur ser detta centrala etiska begrepp ut idag?
Filmen producerades med hjälp av Sveriges Television och filmen distribuerades av Folkets Bio. Döm om min förvåning när f.d. VD Eva Hamilton stoppade filmens visning i SVT därför att den enligt en intervju i radions P 1 ”kritiserade kapitalismen” och därmed enligt henne hela grunden för vårt samhälle. Hon hänvisade till att det var valår. Filmen hade redan året innan legat på SVT:s bord, i god tid innan själva valåret.
En tid efter valet anordnades en debatt i Kunskapskanalen där frågan ställdes om SVT gjorde rätt i att stoppa filmen. De inbjudna debattörerna tyckte det var fel. Efter debatten visades filmen i Kunskapskanalen för en blygsam publik – självklart, eftersom den visningen inte annonserats eller någon information utgått från SVT.
SVT har rätten till en serie visningar. Filmen har aldrig visats i de ordinarie kanalerna.
När jag debuterade som filmregissör med ”Dom kallar oss mods” (1967) så stoppades filmen av Biografcensuren med krav på att en sekvens skulle klippas bort. Efter en lång och delvis pinsam debatt om gränserna för yttrandefriheten släpptes så småningom filmen fri. Efter 50 år ger Bonniers nu på nytt ut boken om hela censurprocessen kring ”Dom kallar oss mods”, just i detta Tryckfrihetens År.
För över 40 år sedan startade jag och en kamrat Folkets Bio under parollen ”YTTRANDEFRIHET!” Denna organisation har sedan dess varit min garanti för att mina filmer har kunnat visas öht.
Häromdagen såg jag att ”Tältfilmen” (1978) av Olofsson/du Rees , visades på prime time i SVT:s kanal 2. Den beskriver samhällsutvecklingen under förra seklet och formar sig till en kritisk röst mot mycket under decenniernas gång.
Det är för mig fullkomligt obegripligt att ”Godheten”, som visserligen formulerar sig kritiskt, inte kan visas i SVT. När jag gjorde filmen var jag extra noga med de fakta som de medverkande stod för: 2 flerfaldigt prisbelönade ekonomijournalister från Svenska Dagbladet, en socialdemokratisk författare till flera böcker, två meriterade engelska professorer med internationellt rykte, en svensk överläkare/forskare. Därutöver medverkade skådespelaren Thommy Berggren med sina privata åsikter. Vad var det skrämmande, för SVT, med dessa personer? Vad var man rädd för?
Jag ser det som ett besvärande slöseri med skattebetalarnas pengar att först betala för filmen men sedan inte visa den. Men framför allt ställer hanteringen av filmen yttrandefriheten och dess gränser i fokus. Det är generande att SVT, som public service-företag, ansluter sig till den insnävning av detta begrepp, som vi under senare år sett allt fler exempel på – och då menar jag inte bara ”n-ordet”.
Gång på gång möter jag folk på gatan, som med hänvisning till flera teaterpjäser om Godhet på senare tid, frågar mig varför min film inte kan visas i SVT. Jag svarar att inte heller jag förstår varför filmen är för ”farlig” för publiken. Jag ställde den frågan till din företrädare men fick aldrig något svar, trots upprepade påstötningar. Kanske Du kan förklara?
Självklart menar jag att filmen ska visas, inte minst för demokratins skull.
Vänligen
Stefan Jarl
Efter några dagar får jag följande brev:
Jag noterar att brevet är från en sekreterare och inga svar på de frågor jag ställer i mitt brev. Jag noterar också att sändningstiden är märklig, en måndag eftermiddag. Vem kan se filmen då, utöver arbetslösa och pensionärer? En fin publik i och för sig men de flesta är ju på sina arbeten, dem för vilka filmen är gjord. Jag skriver därför ett nytt brev:
SVT
10510 Stockholm
Tack för brev angående filmen ”Godheten”.
Den planerade sändningen 29.2 kl 14:30 noterar jag som ett slags svar på mitt brev till VD Hanna Stjärne.
Både jag och Thommy Berggren är glada för att filmen nu kommer till användning.
Filmen vänder sig till den arbetande befolkningen i vårt land, dvs de flesta medborgarna. Det hade förstås varit roligt om sändningen inte var en måndag eftermiddag, då de flesta arbetar och inte kan se filmen. Hade det varit helgen innan, då folk är lediga, så hade filmen, med samma sändningstid, naturligtvis fått en bättre chans att nå sin publik. Jag är väl införstådd med trängseln i etern men vill ändå ställa frågan om en annan tid är möjlig, allrahelst som den nu planerade tiden ligger en bit in i framtiden.
Vänligen
Stefan Jarl
Ja, vi får se vad det blir för svar…
