Nystart

Det var länge sedan jag skrev en blogg. Av flera skäl. Min senaste film ”Innan vintern kommer” blev en rejäl publikflopp. Få såg den. Det var ett hårt slag. Förra veckan hade filmen premiär i Köpenhamn, också där svek publiken.

Detta gäller inte bara min film. Den konstnärliga, smala, utmanande filmen har fått allt svårare att nå en publik på biograf. Man ser hellre serier på Netflix, hemma i soffan. Streama är vår tids bio.

I en intervju i DN läser jag hur VD Anna Serner på Svenska Filminstitutet ser på de vikande publiksiffrorna. VD Serner menar att ”Filminstitutet i framtiden kommer att prioritera svenska actionfilmer och komedier”. Anledningen är att ”komedier och familjefilmer är de mest stabila filmerna med lång livslängd på biograferna.”

När Staten övertog ansvaret för Filmen trodde vi filmare att vi skulle slippa filmbranschens kommersiella krav. Men förhoppningarna kom på skam. ”Tillsammans med branschen måste vi titta på vad publiken köper biobiljetter till. Det sker en trend globalt och den behöver vi följa tillsammans”, konstaterar VD Serner.

Inte ett ord om den konstnärliga filmens värde eller situation.

Vad den svenska publiken vill ha, konstaterar Jan Söderqvist i SvD, är ”kravet på igenkänning och minimal komplexitet.”

Med egna medel har jag under det senaste året ägnat mig åt att göra 7 kortfilmer. Dessa filmer ingår i ett större projekt tillsammans med min kamrat, den danske teater- och filmregissören Carsten Brandt. Vi skickar helt enkelt filmer till varandra i stället för att skriva brev. Tillsammans utgör vår ”brevväxling” i nuläget över 2 timmar film och är tänkt att fortsätta. Målet är att filmerna så småningom ska sättas ihop till en långfilm.