Livshotande kemikalie?

EFSA, dvs Europen Food Safety Authority, har med sina experter på livsmedels säkerhet, föreslagit att gränsvärdet för kemikalien Bisfenol A ska sänkas från 4 mikrogram/kg till 0,04 mikrogram/kg. Det innebär en sänkning på 100.000 enheter. Alltså en oerhört dramatisk sänkning! Vad kan det vara för kemikalie som är så farlig för människan?

Bisfenol A är mycket populär ”plastkemikalie” som finns i allt möjligt från vattenflaskor, matlådor, konserveringsburkar, mobiltelefoner, kvitton, kopieringspapper, lim, plastglas till vad värre är i tandfyllnadsmaterial, dricksvattenrör och för några år sen i nappflaskor. Vi i Sverige, liksom övriga medborgare i EU, bär redan på värden över den nuvarande maxgränsen som nu måste sänkas så radikalt.

I min film ”Underkastelsen” skildrar jag vad olika forskare jorden runt funnit i sina forskningsresultat om hur den här vanliga kemikalien hotar vår hälsa.

Professor Theo Colborn och professor Fredrik vom Saal hävdar att det just är kemikalier av den här sorten som stör våra hormoner redan i mindre mängder än vi kunnat ana, ja, i så små mängder som miljondels och till och med biljondels gram, ”endochrine disrupters”. Våra barn är särskilt utsatta redan som foster under olika perioder i sin utveckling av dessa hormonstörande ämnen. De kopplas till sjukdomar som diabetes, astma, allergier, cancer, och i de senaste forskningsresultaten till störningar på centrala nervsystemet med ökad ångest och beteendeförändringar som resultat.

”Underkastelsen” väckte debatt och filmen användes i många sammanhang här hemma och utomlands. FNs miljösektion kallade den för ”en av århundradets viktigaste filmer”. Jag hoppas att den bidrog till att bl.a. nappflaskor åtminstone befriades från bisfenol A. Industrin har dock kommit på ett sätt att klara sig undan förbud och stopp genom att hänga på kemikalien lite andra molekyler och kalla de nya produkterna Bisfenol F och Bisfenol S och därmed hävda att dessa är helt ”ofarliga” att använda. Det medför att forskarna får börja om med nya och kostsamma vetenskapliga undersökningar för att ta reda på vad de nya produkterna kan ställa till med.

Professor Theo Colborn avled för några år sedan 97 år gammal, en pionjär inom denna forskning. Jämförbar med biologen Rachel Carson, som med sin bok ”Tyst Vår” (1962) slog larm om pesticidernas dödliga fara för fågel och djurliv. Professor Colborns budskap är lika angeläget, kanske t.o.m. viktigare för oss människor, med sin bok ”Our stolen feature” som just handlar om hur våra hormoner skadas av de olika kemikalier vi vardagligen använder. Jag är glad att vi fick denna pionjär med i filmen. Vad skulle hon sagt idag? Professor vom Saal har i flera nya undersökningar av bifenolerna fortsatt varna för konsekvenserna av dessa för vår hälsa.

Den 14 maj kommer ABF ha ett seminarium i Stockholm och visa ”Underkastelsen” under rubriken ”Filmen som vapen”.