Kamrat Sven
När jag gick till källorna och började forska om Sven Wollter upptäckte jag att det faktiskt finns sådant som många inte kan ha haft en aning om. Sven Wollter har nämligen ALLTID FUNNITS! En del bevis för detta är svaga, andra oklara men det jag hittat är värt att berätta.
Vi vet till exempel att när Jesus föddes, så kom 3 Vise Män till stallet där Maria fött, för att gratulera och prisa henne för att hon skänkt oss Guds ställföreträdare här på jorden. De kom med gåvor, en med guld, den andre med myrra – så långt är allt klart. Men den tredje kom med ”rökelse”. Vad i hela fridens namn skulle Maria med ”rökelse” till? Jag tror att det låg ett dolt budskap i gåvan, nämligen att Jesus, som vuxen predikant skulle strunta i de ”rökiga budskapen”: dvs. inte tala så mycket om det kommande livet, om livet hos Gud, utan om vårt arma liv här på Jorden – och om hur det skulle kunna göras bättre!
Den tredje Vise Mannen, han som kom med den symboliska rökelsen, det måste ha varit Sven. I skrifterna säjs att de 3 vise männen kom långväga ifrån. Varför inte från Göteborg? Mannen som kom med budskapet att stå på folkets sida. Så länge forskningen inte kommer med andra uppgifter kommer i alla fall jag att tro detta.
Det finns andra intressanta om än vaga uppgifter i historieböckerna. När Martin Luther, på slottskyrkans dörr i Wittenberg, spikade upp sina 95 kritiska teser, som riktade sig mot Påven och hans kommersiella marknadsföringssystem, avlatssystemet, som gick ut på att man kunde köpa sig fri från sina synder och sen fortsätta att leva som en syndig förbrytare. Då måste Luther haft nån till sin hjälp att hålla i hammaren. Ni anar vem jag syftar på.
150 år senare, alltså under 1600-talets senare hälft, hittar jag en intressant uppgift att den engelske filosofen John Locke (1632-1704) haft en medhjälpare ”från norr” som hjälpt filosofen att sprida sin skrift som agiterade för RÄTTEN ATT GÖRA UPPROR”. Det måste ha varit Sven Wollter. Det tvivlar jag inte på.
Ju närmare vår egen tid vi kommer, desto lättare blir det med forskningen, ja, jag kan t.o.m. hämta kunskap från min egen släkt. Min farfars bror samlade nämligen telegrafarbetarna i en fackförening och bildade Telegrafarbetarförbundet . I vår släkt, hemma i Stockholm, kom och gick i strid ström diverse folk, bl a den socialistiske agitatorn August Palm, mannen som ständigt höll uppviglande tal till arbetarna och startade tidningen Social-Demokraten. Denne man var dock inte så populär hemmavid, därför att han alltid stank av öl, sa man. I ett kafé i Gamla Stan, bakom ett draperi till ett inre rum, hade revolutionärerna sina möten. August Palm hade med sig en kompis, som inte luktade öl. Ni får själva gissa på Sven Wolter.
När Lenin för sjätte gången kom till Sverige 1917 för att ansluta sig till den pågående revolutionen i Ryssland så ville den ständigt pratglade Lenin gärna ha med sig sällskap på tåget upp till Norrland, varifrån han skulle ta sig över till Ryssland. Lenin avskydde att åka tåg ensam. Zäta Höglund satt inspärrad på Långholmen, så han kunde inte följa med. Lenin skickade honom en hälsning och skaffade sig en annan medresenär. Ja, vid det här laget vet ni vem det var.
I vår egen tid behöver vi inte leta efter nedtecknade vittnesbörd, nu finns bilder att tillgå. På en bild från 30-talet ser jag den unge Sven Wollter utrustad till kamp mot förtryckarna och överheten. Iklädd kortbyxor och med ett vapen i hand är han beredd till strid, en pilbåge, ett nog så effektivt vapen, förmodligen just hemkommen till Göteborg från sin idol i Sherwoodskogen, Robin Hood.
När man frågar folk på gatan, vem Sven Wolter är, så svarar de flesta direkt: ”Raskens” . Ni vet serien i SVT efter Vilhelm Mobergs roman i Per Sjöstrands regi. Rollen som den indelte soldaten Rask, gjorde Sven Wolter känd i hela världen, dvs från Kiruna till Malmö. Denna mega-succé följdes av 5 miljoner människor, dvs hela svenska folket, inklusive barn och åldringar.
Allvarligt talat, det går inte att sammanfatta alla de hundratals roller Sven Wolter gestaltat på teatern, i tv och på film, alltifrån Shakespeares” Macbeth” till Kent Anderssons ”SANDLÅDAN” och ”FLOTTEN” på Göteborgs stadsteater, från” Clownen” i Tältprojektet till ”Vi betalar inte” på Angeredsteatern, från Gävleteatern till Stockholms Stadsteater, till Lars Molins alla tv-pjäser , från Bo Widerbergs film ”Mannen på taket” till Bille Augusts film ”En sång för Martin”. Det är helt enkelt för mycket att gå igenom, det skulle ta resten av dagen och ni skulle bara bli avundsjuka på att ni missat många av dessa fantastiska roller… Sven Wolters verk omfattar mer än vad som riktigt går att ta in. I mer än 60 år, har Sven slitit med att gestalta människoöden och gett oss bilder av vad livet är och går ut på. Gestaltningar som utgår från visionen att Konsten kan förändra världen.
Parallellt så har han i 70 år stått på barrikaden och tillsammans med oss andra kämpat för bättre villkor och ett värdigare liv. Under årens lopp har många trillat ner från barrikaden men Sven har blivit kvar. Fienden har INTE varit den förmögne industrimagnaten eller den besuttne godsherren utan Förtryckets själva orsak: KAPITALISMEN – den ordning som förvandlar den gode till ond, den hjälpsamme till girig, den modige till ynkrygg, den fredlige till krigisk, den solidariske till egoistisk, sanningsägaren till lögnare, kamraten till förrädare. Kapitalismen som ser själva människan som en störande restpost i aktieägarnas vinstkalkyler, en Kapitalism som möjliggör för Världens Rikaste Man, ägaren av företaget Amazon, att tjäna 100 miljoner dollar. Om dan.
Från Spartacus, som ledde slavupproret i det Romerska riket, till Voltaire och Rousseau, från Marx till Stig Dagerman, från Rosa Luxemburg till Joe Hill, från Anton Nilsson till Nelson Mandela, från Brecht till Dario Fo, från Fidel Castro till Sven Wollter går det en röd linje, vars budskap lyder: Frihet, Jämlikhet, Broderskap, Fred, Rättvisa!
Jag minns hur vi andra på 60-talet efter långa demonstrationsdagar och sena kvällsmöten, ibland med för mycket dåligt vin, hur, när vi vaknade nästa förmiddag, hörde en röst utanför fönstret vid entrén till Systembolaget, en hög röst som ropade: ”Köp Proletären, köp Proletären!”
Jag minns en tidig söndags morgon i ett folktomt Stockholm då jag i ett försök att bli av med min värkande ischias genom att gå upp och ner för trapporna till Mosebacke torg, då ser jag hur en ensam man kommer gående. Det visar sig vara Sven, han är denna tidiga söndags morgon på väg till en källarlokal, berättar han, för att repetera en ny pjäs för en liten teater. Den bilden av en hårt arbetande skådespelare säjer mer om vem Sven är än något annat.
Tillståndet I vårt land börjar alltmer likna tiden och styrkeförhållandena mellan Makten och Folket före Franska Revolutionen. Där levde de besuttna lyxliv på folkets bekostnad, där var överklassen befriad från skatt men hade alla privilegier, där satte Penningen gränser för yttrandefriheten och folkets röst klingade ohörd.
I vårt land har vi visserligen mat på bordet och tak över huvudet men den rikaste PROCENTEN äger snart lika mycket som resten av befolkningen, detta folk där 50% inte har en enda krona sparad på banken. Där lönerna förra året i hela ekonomin ökade med ynka 0,8 procent och en halv miljon saknar arbete. Samtidigt som börsjättarna firar sina gigantiska bonusfester. Inkomstskillnaderna har aldrig varit större i modern tid. Folk dör i vårdköerna under det att Marknadens riskkapitalister förfogar över en av Europas största fonder med ägande av sjukhus, skolor och äldrevård. Antalet miljardärer ökar snabbare än i andra länder, hemlösa stapplar runt på gatorna och ojämlikheten har gett Liemannen fullt jobb.
I detta land behövs en röst som Sven Wollters, som står fast vid sitt budskap, som inte sviker trots all den skit den borgerliga pressen brukar kasta på honom.
Mannen som alltid funnits, mannen som aldrig ger upp!
Till sist några ord ur Svens självbiografi:
”Det mest vidunderliga är ju trots allt att i denna värld med sitt ohyggliga våld, sina himmelskriande orättvisor, sin cynism, sin psykopatiska brist på medkänsla från makthavarna, sin utsugning, sin rättslöshet för dem som inget har, att mitt i all denna kaotiska världsordning så skapar människor kärlek och skönhet omkring sig – och lyckas inte bara överleva , utan t.o.m. att leva”.
