Folkets Bios kongress

I helgen hade Folkets Bio jubileums-kongress i tre dagar med anledning av att Folkets Bio fyller 50
framgångsrika år. Medlemmar från alla avdelningar var på plats för att diskutera allt från Folkets Bios
paroller till utbudet på våra biografer.

En av dagarna var Ulf Berggren och jag inbjudna för att berätta om hur Folkets Bio en gång startade.
Vi fick då tillfälle att ge vår syn på Folkets Bios verksamhet och kunde konstatera att vårt utbud av
filmer är starkt men att vi saknade den svenska filmen. I Stockholm visar Zita många gånger andra
distributörers filmer utöver våra egna importerade filmer, till men för våra egna filmer producerade
här hemma. ”Själen för fan” visades dock och fick applåder av kongressen, vilket jag tacksamt
noterade. Jag hoppas att filmen nu får en chans ute i landet.

På tåget hem kom jag att tänka på ett stycke i Wassily Kandinsky s bok ”Om det andliga i konsten”.
Det handlar om kampen för att föra Själens talan. Boken publicerades första gången 1911, dvs för
över hundra år sedan, men är tänkvärd och synnerligen aktuell än i dag.

”Vår själ, som efter den långa materialistiska tidsåldern ännu befinner
sig i början av sitt uppvaknande, bär inom sig en tärande förtvivlan
inför bristen på mål och mening. Den mardröm som den
materialistiska världsåskådningen inneburit, och som av världsalltets
liv gjort ett ondskefullt och meningslöst spel, är ännu inte över;
fortfarande plågas den väckta själen av sin dröm. – Men ett svagt ljus
gryr, en knappt synlig punkt i den överväldigande kretsen av svart.
Detta svaga ljus – som endast kan anas – har själen inte mod att se.
Tvivlet stiger upp: kanske är ljuset – en dröm? Och mörkret –
verkligheten?”

Wassili Kandinsky 1911