Till minne av Per Carlesson

Ännu en kamrat har lämnat oss, Per Carlesson. Det är smärtsamt.

Per och jag arbetade tillsammans under flera decennier då Per var ansvarig för ljudet på mina filmer, som ljuddesigner och mixare. Från ”Ett anständigt liv” (1979) till ”Godheten” (2013). Vårt samarbete kom att upphöra då Per fick en stroke för några år sedan. Tillsammans ville vi utveckla ljudet på dokumentärfilmen som inte ansågs som särskilt intressant eller viktigt. Men för Per var det en del av det konstnärliga arbetet och en viktig del av upplevelsen när man såg en film. Per ville fördjupa arbetet med att ge ljudupplevelsen i biosalongen lika hög status som bilden hade.

Per var alltid fullständigt solidarisk med den film han arbetade på och gav aldrig upp, nattligt arbete tillsammans med sina kollegor var nära nog regel, nattlampan på Studio Lagnö brann ständigt. Ibland kändes det som att dygnets alla timmar inte räckte till. ”Varför håller ni på sådär, det där kommer ju ingen i publiken ändå att höra”, var en replik som då och då fälldes. Men det lyssnade aldrig Per till utan la ner sin själ och hjärta för att uppnå det konstnärliga målet: att fördjupa ljudupplevelsen, vare sig det gällde en dokumentärfilm eller en spelfilm. Många svenska filmer har fått en extra dimension tack vare Pers kreativa arbete. Studio Lagnö belönades med en Guldbagge 1986.

Per gjorde också flera egna filmer, helst i kortfilmsformat, som vann flera internationella priser. Under min tid med Båstad filmfestival hade jag ett speciellt program med Pers alla kortfilmer till publikens applåder.

Bild: Båstad Filmfestival under visningen av några av Pers kortfilmer. Foto: Joakim Jalin